Från sidan fyra i rapporten:
”Den pågående debatten
Nivågruppering har varit en av de mest kontroversiella utbildningsmetoderna i mer än ett sekel. Förespråkare argumenterar för dess värde i att effektivt ta itu med utbildningsbehoven hos studenter vars tidigare prestation, kompetens eller förmågor varierar kraftigt (Tieso, 2003). Kritiker och motståndare anger gruppering efter förmåga som en bidragande orsak till prestationsluckor, skiktningen av utbildningsmöjligheter och psykosociala utfall, såsom sänkt självbild eller självkänsla, särskilt för missgynnade eller lägre presterande studenter (Belfi, Goos , De Fraine & Van Damme, 2012; Oakes, 2008). Oavsett arten eller omfattningen av dessa tvister är de praktiska konsekvenserna av gruppering efter förmåga djupgående. Nivågrupperingspolicy och praxis påverkar elevernas upplevelser i skolan, bland annat vilka kurser de väljer, läroplanerna de får, de jämnåriga som de lär känna, och de lärare som undervisar”.
