Abstrakt:
”Ungdomar som är svaga läsare betraktas ofta av lärare som oförmögna att läsa hela berättelser och ges korta, förenklade texter, men förväntas ändå analysera varje del vid en långsam arbetssam genomläsning. Den här artikeln rapporterar om en blandad metodstudie där 20 engelsklärare i södra England ändrade sin nuvarande praxis genom att läsa två hela, utmanande romaner i en snabbare takt än vanligt på 12 veckor med sina medelmåttiga och sina svaga läsare i åldrarna 12-13. Tio lärare fick ytterligare utbildning i träning av läsförståelse. Elever i båda grupperna gjorde 8,5 månaders genomsnittliga framsteg vid standardiserade tester av läsförståelse, men de svagare läsarna gjorde ett överraskande framsteg på 16 månader, utan skillnad utifrån genomgått träningsprogram för lärarna. Att bara läsa utmanande, komplexa romaner högt och i snabb takt i varje lektion under en lång period gör ”svaga läsare” till ”goda” läsare och ger dem en mer engagerad oavbruten läsupplevelse. De kvalitativa uppgifterna visade emellertid att lärare med den extra utbildningen gav en mer sammanhängande snabbare läsning och bättre stödde sämre läsare genom att uttryckligen undervisa inferens, diagnostiserade var eleverna ’fastnade mitt i texten’ och skapade socialt sammanhängande vägledda läsegrupper som ytterligare stödde svagare läsare, men också stärkte de genomsnittligt bra läsarna”.
