Abstrakt:
”Framsteg inom psykologisk forskning kan vara begränsade av ett antal faktorer, inte minst forskarnas utgångsantaganden. Vi tror att vissa tongivande beskrivningar av autism vilar på det tveksamma antagandet att många av dess karakteristiska beteenden indikerar brist på socialt intresse – ett antagande som helt motsägs av vittnesbörd från många autistiska människor själva. I denna artikel utmanar vi detta antagande genom att beskriva alternativa förklaringar för fyra sådana beteenden: (a) låga nivåer av ögonkontakt, (b) sällsynt att peka ut, (c) motoriska stereotyper och (d) att upprepa vad som sagts. Antagandet att autistiska människors ovanliga beteende indikerar minskad social motivation har haft djupa och ofta negativa effekter på de sätt de studeras och behandlas. Vi hävdar att förståelse och stöd för autistiska individer kräver att detta antagande undersöks, att autistiska vittnesmål tas på allvar, att alternativa förklaringar för ovanligt beteende övervägs och att okonventionella – till och med idiosynkratiska – sätt på vilka autistiska individer kan uttrycka sitt sociala intresse undersöks. Vi tror att dessa steg är avgörande för att skapa en mer exakt, human och användbar vetenskap om autism”.
