https://fordhaminstitute.org/national/commentary- agonizing-individualism-progressive-education
Inledning:
”Kanske min favoritstund i undervisning i år var när min klass läste klart Om möss och människor. I de sista ögonblicken av berättelsen avrättar en person sin vän för att rädda honom från ett mycket värre öde. Det är plötsligt och därmed chockerande. Jag satte dem att läsa den här sista scenen tyst. De snabbare läsarna kom först i mål. Jag såg ögonen vidgas och fladdra snabbare från ord till ord. Några släppte ut små flämtningar. En utropade, ”F*ck det här slutet, Mr. Buck. Curleys fru fick väl skylla sig själv.” Jag kvävde ett leende och sa åt dem att vara tysta. Det här uppmuntrade de som ännu inte hade avslutat att skynda sig och de som inte hade fokuserat att engagera sig igen.
Det är inte allt grupptryck som är dåligt.
Mina elever gick ut ur klassrummet den dagen och diskuterade fortfarande boken … ”
