Inledning:
”2008 spådde affärsprofessorn Clayton Christensen att år 2019 skulle hälften av alla amerikanska highschool-kurser läsas online. Det är nu 2020 och denna förutsägelse är inte ens i närheten av att bli sanning, inte i USA eller i något annat land.
På samma sätt har storvulna förutsägelser om att onlinekurser helt skulle förändra universitetsutbildningen också misslyckats med att gå i uppfyllelse (trots framgångsberättelser som Storbritanniens Open University som var banbrytande inom fjärrundervisning i en värld före online).
Varför är det så här? Är det i grunden omöjligt att få distansinlärning att fungera lika väl som klassrumsbaserat lärande? Finns det saker vi kan göra för att förbättra det som vi inte gör? Eller är det bara tröghet – kommer en extern chock som coronavirus att få oss att inse att vi trots allt kan få det att fungera? … ”
